Valparnas helsyskon
Som vi har nämnt tidigare har valparna ett helsyskon som är snart 1 år gammal. Det är en tik som heter Aquila och hennes största intresse här i livet är att jaga rådjur. Kullen från 2013 som Aquila ingår i var Sassas första kull (med samma pappa, Billy) och det blev bara två valpar. Tyvärr klarade sig inte den andra valpen på grund av en väldigt utdragen förlossning. Kullen 2014 gick det lyckligtvis mycket snabbare och bättre för, men det här inlägget kommer att handla om Aquila.
Aquila, 2 månader.
Aquila, 3 månader.
Aquila, 4 månader.
Här ser ni Aquila sovandes på en uteservering till en restaurang. Man ser tyvärr inte de andra borden, men det var fullsatt denna kvällen. Aquila är en livlig hund, men hon har ändå lätt för att slappna av, vilket är perfekt för en jakthund.
Redan som liten valp upptäckte vi att hon hade fallenhet för att spåra. I början när vi var ute och tränade inför jakt märkte vi att hon kunde ta upp spår som var två dagar gamla. Det var dock inte något större problem att få henne att bli mer intresserad av nya spår. Några drev på färskare spår gjorde susen. Trots att hon i slutet av jaktsäsongen 2013/2014 började fungera riktigt bra som drevhund har hon fortfarande tillgång till sin talang som utmärkt spårhund om vi skulle vilja använda den.
Som valp och upp till i alla fall ett halvårs ålder gick Aquila lös med oss när vi var i skogen, utan någon egentlig träning. Hon gick små rundor, men hade bra koll på var vi fanns. Runt ett halvårs ålder började det krävas lite träning för att få henne att stanna i vår närhet, men hon stack inte iväg utan att fråga. Så fungerar hon även idag. Hon springer inte iväg efter vilt utan att vi har sagt åt henne. Som tax är hon naturligt en ganska självständig hund, men hon driver numera på färskt vilt i vår närhet och går att kalla in efter någon timmes drev. Inkallning från drev är ingenting vi har tränat än, så det sker mer naturligt. Efter lite mer träning och ytterligare en jaktsäsong har vi ställt in siktet på att kunna kalla in henne när hon kommer i vår närhet, även om det är tidigt i drevet.
Aquila, knappt 9 månader, med sitt första rådjur.
När Aquila driver så släpper hon inte drevdjuret bara för att det blir lite svårt. Det första drevet hon gjorde varade i 45 min och då var hon knappt 6 månader. Hon driver heller inte i flera timmar utan att ge upp och vi är än så länge nöjda med hennes drevtider. Sista jakthelgen i januari i år så gjorde hon 2 stycken drev på samma dag där det sista varade i lite över en timme. När hon hade släppt det sista drevet gick hon fint tillbaka i sina egna spår en lång sträcka, men fastnade tyvärr på slutet i en loop hon hade gjort på drevet. Då kallade vi in henne och hon kom tillbaka jättefint. Det första drevet denna dagen varade inte lika länge (ca 20 min), då en passkytt sköt drevdjuret. Detta var det första djuret vi skjutit för henne och hon stannade kvar vid djuret tills vi kom och hämtade henne och kunde flytta henne till ett nytt drev.
För att sammanfatta är Aquila en liten hund med mycket jakt i. Hon är även en utmärkt sällskapshund och hon älskar (och är väldigt försiktig med) barn.
